Hur behandlas posttraumatiskt stressyndrom?

När minnesbilder, mardrömmar eller stark vaksamhet fortsätter långt efter att faran är över kan vardagen börja kretsa kring att undvika sådant som påminner om det som hänt. Då är det naturligt att fråga sig: hur behandlas posttraumatiskt stressyndrom? Behandlingen utgår från en noggrann bedömning och bygger ofta på traumafokuserad psykologisk behandling. Målet är inte att radera minnet, utan att minska traumats grepp om livet.

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, kan uppstå efter händelser som inneburit hot, våld, övergrepp, olyckor, svår sjukdom eller andra situationer där man har känt stark rädsla, hjälplöshet eller skräck. Reaktionerna ser olika ut. En del får tydliga återupplevanden, medan andra främst märker sömnsvårigheter, irritation, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter eller att de drar sig undan från människor och platser.

Hur behandlas posttraumatiskt stressyndrom i praktiken?

En välfungerande PTSD-behandling är strukturerad men inte mekanisk. Den behöver ta hänsyn till vad personen varit med om, vilka symtom som är mest besvärande, tidigare erfarenheter av vård och hur vardagen ser ut just nu. Behandling ska bedrivas i en takt som är möjlig att hantera, samtidigt som den leder framåt.

För de flesta vuxna är traumafokuserad psykologisk behandling förstahandsval. Det innebär att behandlingen på ett tydligt och tryggt sätt arbetar med traumaminnet och de tolkningar, känslor och undvikanden som håller symtomen vid liv. Metoderna har forskningsstöd och genomförs av legitimerade psykologer med relevant kompetens.

Det kan låta svårt att närma sig det man har försökt lägga bakom sig. Många oroar sig för att bli överväldigade eller må sämre av att prata om traumat. En erfaren behandlare hjälper därför till att skapa ramar, förbereda arbetet och följa hur symtomen förändras. Behandlingen ska vara utmanande på ett meningsfullt sätt, men inte pressande eller oförutsägbar.

Bedömningen visar vilken hjälp som passar

Innan behandlingen startar görs en bedömning. Psykologen går igenom aktuella symtom, traumatiska erfarenheter, livssituation och sådant som kan påverka behandlingsupplägget, exempelvis depression, ångest, smärta, utmattning eller alkohol- och drogproblem. Ibland används skattningsformulär för att få en tydligare bild av symtomens omfattning från start och under behandlingens gång.

Bedömningen är också ett tillfälle att reda ut vad besvären kan handla om. Alla som varit med om svåra händelser utvecklar inte PTSD, och PTSD kan likna eller förekomma tillsammans med andra tillstånd. För vissa är mardrömmarna mest begränsande. För andra är det skam, stark skuld, panikkänslor eller att ständigt vara på sin vakt. Den skillnaden spelar roll för behandlingsplanen.

En god bedömning ska ge ett begripligt svar på tre frågor: Vad är det som händer? Vilken behandling rekommenderas? Hur följer vi upp om den hjälper? Det skapar förutsägbarhet i en situation som ofta har präglats av brist på kontroll.

Traumafokuserad KBT och WET

Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi, KBT, är ett samlingsnamn för behandlingar som hjälper personen att bearbeta traumarelaterade minnen och förändra mönster som vidmakthåller besvären. Undvikande kan ge kortvarig lättnad, men gör ofta att hjärnan fortsätter tolka minnen, kroppsliga signaler eller vardagliga situationer som farliga. I behandlingen arbetar man stegvis med att minska detta undvikande.

En del av arbetet kan handla om att närma sig minnen under kontrollerade former. En annan del kan handla om situationer som personen har slutat gå till, som kollektivtrafik, sociala sammanhang eller platser som väcker obehag. Det kan också handla om att undersöka tankar som "det var mitt fel", "jag är aldrig säker" eller "jag kommer inte klara det". Syftet är inte att övertala någon att tänka positivt, utan att pröva om tankarna är hjälpsamma, rimliga och grundade i den situation som finns nu.

Written Exposure Therapy, WET, är en strukturerad och relativt kort traumafokuserad behandling där man skriver om den traumatiska händelsen under vägledning. Metoden kan passa personer som önskar ett tydligt upplägg och vill arbeta fokuserat med traumaminnet. För många kan skrivandet göra det lättare att sätta ord på upplevelser som annars känns splittrade eller svåra att berätta om.

Vilken metod som passar bäst beror på flera saker. Vissa föredrar samtalsbaserat arbete, andra får god hjälp av ett mer avgränsat skrivupplägg. Om det finns pågående otrygghet, svår dissociation, omfattande samsjuklighet eller mycket begränsad återhämtning i vardagen kan behandlingen behöva anpassas och ibland inledas med stabiliserande insatser. Det betyder inte att traumat inte går att behandla, utan att vägen dit behöver planeras omsorgsfullt.

Behöver man berätta alla detaljer?

Nej, inte på en gång och inte utan ett tydligt syfte. En traumabehandling behöver beröra det som hänt tillräckligt för att minska symtomen, men patienten ska inte lämnas ensam med starka reaktioner mellan sessionerna. Psykologen förklarar hur metoden fungerar, vad som förväntas och hur man hanterar obehag som kan uppstå.

Det är vanligt att känna ambivalens. En del vill ha hjälp men vill samtidigt aldrig tänka på händelsen igen. Båda reaktionerna är begripliga. Att berätta eller skriva om svåra erfarenheter är inte ett prov på mod och ska inte ske för att tillfredsställa någon annan. Det är ett behandlingsverktyg som används när det finns en gemensam plan och ett tydligt mål.

Läkemedel kan vara ett komplement

Läkemedel kan ibland vara aktuella, särskilt vid samtidig depression, ångest eller svåra sömnproblem. Bedömning och förskrivning görs av läkare. För vissa kan läkemedel skapa bättre förutsättningar att orka delta i psykologisk behandling, medan andra klarar sig utan.

Vid PTSD är läkemedel vanligtvis inte en ersättning för traumafokuserad behandling. De bearbetar inte traumaminnet på samma sätt som psykologisk behandling, men kan vara ett viktigt komplement i rätt situation. Beslutet behöver utgå från symtom, tidigare erfarenheter, biverkningar och personens egna önskemål.

Hur lång tid tar behandlingen?

Det finns inget exakt antal samtal som passar alla. Vissa traumafokuserade behandlingar är relativt korta och kan genomföras under ett begränsat antal sessioner. Andra behöver mer tid, särskilt om traumatiska erfarenheter har pågått länge, om flera svåra händelser har inträffat eller om personen samtidigt har andra psykiska eller sociala belastningar.

Det avgörande är inte att behandlingen går fort, utan att den har riktning. Resultaten bör följas upp regelbundet med samtal och, när det är relevant, skattningsskalor. Om symtomen inte minskar som förväntat behöver behandlingsplanen ses över. Att ändra upplägg är inte ett misslyckande, utan en del av en professionell och individanpassad vård.

Behandling kan ofta genomföras både på mottagning och via video. För många kan videosamtal göra det lättare att få kontinuitet, särskilt om arbete, familjeliv, resväg eller energinivå gör fysiska besök svåra. Samtidigt passar inte digitalt format alla. Valet bör bygga på vad som känns tryggt och praktiskt möjligt.

När är det dags att söka hjälp?

Det är klokt att söka professionell hjälp när symtomen inte går över, när de begränsar arbete, relationer eller sömn, eller när du börjar anpassa stora delar av livet för att slippa påminnelser. Du behöver inte vara säker på att du har PTSD för att boka en bedömning. Återkommande mardrömmar, stark stress, kroppslig oro och svårigheter att känna sig närvarande är tillräckliga skäl att prata med någon.

Vid akut fara, självmordstankar eller om du riskerar att skada dig själv eller någon annan ska du söka akut hjälp via 112 eller psykiatrisk akutmottagning. I en mindre akut men svår situation kan en första bedömning hos en legitimerad psykolog vara ett konkret nästa steg.

Hos Traumahjälpen erbjuds specialiserad bedömning och evidensbaserad traumabehandling med korta väntetider, i Stockholm eller via video. Att söka hjälp innebär inte att du behöver återuppleva allt ensam. Det innebär att du får möjlighet att, i en trygg och genomtänkt process, börja ge mer utrymme åt det liv du vill leva nu.